Mineralernas funktion i kroppen
Kalcium (Ca)
En vuxen häst består av ca 1,5 kg kalcium per 100 kg kroppsvikt, och den största mängden hittar vi i skelettet. Kalcium är en viktigt mineral för att bygga upp skelett, blodets koagulering, musklernas förmåga att utföra arbete och cellernas energiomsättning. Hästens underhållsbehov av kalcium är baserat på att hästen dagligen förlorar ca 2 g per 100 kg kroppsvikt och dag via träck och urin. Underhållsbehovet för en vuxen häst är 4 g per 100 kg kroppsvikt. Dräktiga och digivande ston, likväl som yngre hästar har ett större behov av kalcium. Kalcium bör utfodras i balans med fosfor.
Brist på kalcium påverkar i första hand skelettet och kan ge problem som benskörhet. Hos unga växande hästar kan en kalciumbrist orsaka att skelettet inte utvecklas korrekt och kan ge upphov till framtida skelett och ledproblem. Kalciumbrist kan också leda till att de motoriska nerverna blir överretade och orsakar kramper i muskulaturen.
Fosfor (P)
Fosfor är viktigt för skelettet, tänderna och för cellernas energiomsättning. Underhållsbehovet av fosfor är 2.8 g per 100 kg kroppsvikt och man räknar med att hästen förlorar ca 1 g fosfor per 100 kg kroppsvikt per dag via träck och urin. Fosfor bör utfodras i balans med kalcium.
Brist på fosfor kan leda till skelettskörhet och om bristen pågår en längre period, kan det även orsaka nedsatt aptit, tillväxt och fertilitet. Har hästen ett för högt intag av järn, zink och magnesium kan fosforupptaget hämmas. Får hästens för mycket fosfor bidrar det till att kroppen inte kan ta upp kalcium och kan orsaka en kalciumbrist.
Kvoten mellan kalcium och fosfor
Alla hästar ska äta mer kalcium än fosfor. En lämplig relation mellan kalcium och fosfor är 1,2:1 till 1,8:1. Detta är extra viktigt för yngre och växande djur som håller på att utveckla och etablera sitt skelett.
Är kvoten mellan kalcium och fosfor ur balans och hästen äter mer fosfor än kalcium börjar hästen ta från sina mineraldepåer. Den största depån är skelettet och vid ett överskott av fosfor är risken att skelettet urlakas.
Natrium (Na)
Natrium är viktigt för kroppens elektrolyt- och vätskebalans samt för nerv- och muskelcellernas funktion. Hästen förlorar ca 1,5 g Na per 100 kg kroppsvikt och dag via svettning. Natrium måste tillföras via ett tillskottsfoder då grovfodret inte innehåller tillräckligt för att täcka hästens dagliga behov. En del hästar kan täcka sitt natriumbehov via saltsten, men hästar som arbetar regelbundet och svettas ofta ges med fördel ett tillskott av salt via krubban. Saltintaget är det enda mineralbehov som vissa hästar kan reglera själva. De hästar som inte gillar salt kommer inte förse sig själva med sitt dagliga behov och i de fallen kan vi inte lita på saltstenen utan då måste vi tillföra salt via krubban.
Om en natriumbrist uppstår ökar risken för kolik då hästar med natriumbrist dricker sämre. Natriumbrist kan också spela en avgörande roll i vissa muskelsjukdomar så som överträningssyndrom och korsförlamning.
Kalium (K)
Kalium är en viktig mineral för kroppens vätskebalans och hästen förlorar en hel del kalium när den svettas. Kalium ingår i flera enzymer som reglerar energi- och fosforomsättningen i cellerna. Det finns även ny forskning som pekar på att det är koncentrationen av kalium i cellerna har en påverkande faktor när det kommer till varför vi blir trötta vid fysisk ansträngning. Det vi i dagligt tal lite slarvigt brukar kalla mjölksyra. Grovfoder är väldigt kaliumrikt och och hästens täcker ofta sitt kalium behov via grovfodret.
Brist av kalium är ovanligt då grovfodret generellt innehåller en större mängd. Lider hästen däremot av diarré eller njurproblem kan en kaliumbrist uppstå vilket kan leda till minskad aptit, viktminskning och slöhet. Kaliumbrist uppstår tidigare hos unga individer med ovanstående problem än äldre.
Magnesium (Mg)
Magnesium är nödvändigt för kroppens muskelarbete och flera olika enzymer. Hästen förlorar ca 0,6 g mg per 100 kg kroppsvikt via träck och urin men ännu viktigare så förlorar hästen magnesium via svett. Därför är det viktigt att komma ihåg att ersätta magnesium efter hästen har svettats.
Brist av magnesium kommer påverka hästens muskel- och nervsystem. Allvarlig brist kan orsaka en försämrad muskelfunktion och ryckningar i musklerna. Magnesiumbrist kan också orsaka svettningar och vid allvarliga fall ansträngd andning och arytmier (rubbningar i hjärtrytmen).
Mikromineraler
Mikromineraler eller spårämnen är de som behövs i mindre mängd, det dagliga behovet baserar på mg per 100 kg kroppsvikt.
Järn (Fe)
60 % av det järn hästens har i kroppen hittas i de röda blodkropparnas hemoglobin. Vid större blödning eller parasitangrepp kan kroppen förlora järn. En järnbrist kommer leda till anemi (blodbrist) men en järnbrist hos häst är väldigt ovanligt och förekommer i princip bara efter en större blödning eller ett kraftigt parasitangrepp.
Koppar (Cu)
Koppar är aktiv i enzymatiska aktiviteter och spelar en viktigt roll i kroppens mobilisering av järnreserver och spelar även roll i hemoglobinbildning. Kroppens förmåga att ta upp koppar är begränsad och hämmas om vissa andra mikromineraler förekommer i för hög koncentration. Får hästen för lite koppar i sin fodergiva kan pigmentförändringar förekomma och i allvarliga fall även anemi. Koppar är även viktigt för fölets skelettutveckling. Det finns indikationer på ett samband mellan kopparbrist och förekomsten av lösa benbitar, framför allt hos yngre hästar
Zink (Zn)
Zink är en mineral som är väldigt aktiv i flera olika enzymer. Zink är viktigt för kolhydrat- och proteinmetabolismen. Zink är viktigt för kreatinbildning av hud, päls, hovar, slemhinnor och genbildning. Om hästen drabbas av zinkbrist kan det yttra sig i ett nedsatt immunförsvar, hud och pälsproblem såsom återkommande mugg och eksem eller nedsatt hovkvalitet.
Mangan (Mn)
Mangan är nödvändig för omsättningen av kolhydrater och fetter, samt hjälper cellernas försvar mot fria radikaler. Mangan är även nödvändig för nybildningen av brosk. Eventuella effekter av en manganbrist hos häst är ännu inte studerat. Det man vet idag är att mangan verkar påverka fölets utveckling, framförallt skelettet och senornas utveckling.
Jod (J)
Jod är avgörande för att hästen ska kunna bilda sköldkörtelhormon.
Det är extra viktigt för dräktiga ston som varken ska över- eller underutfodras med jod då det kan leda till döfödda eller svaga föl med struma.
Kobolt (Co)
Kobolt krävs för att mikroberna i hästen tarm ska kunna klara av att producera vitamin B12 som krävs för produktionen av röda blodkroppar. En brist på kobolt kan leda till att hästen tappar aptiten, ruggig hårrem och i allvarliga fall kan det leda till blodbrist.
Selen (Se)
Selen är viktigt för cellmembranen och för muskelcellerna. Selen samarbetar med E-vitamin och de kan till viss del ersätta varandra. Brist på selen yttrar sig i tidigt stadie som nedsatt pälskvalitet, men många hästägare märker det först när det påverkar hästens muskler. En brist på selen kan orsaka muskelinflammationer eller svaga, förtvinade muskler. Överskott av selen i foderstaten kan orsaka förgiftning.
To install this Web App in your iPhone/iPad press and then Add to Home Screen.